Sjukhus, Kärlek och 25-årsfest

Det har hänt så mycket sedan jag skrev sist. Var ju veckor sedan jag uppdaterade. Dåligt, ska försöka bättra mig. Men vad gör man kroppen spelar än ett spratt! Låg i soffan en kväll för cirka två veckor sen. Kände ett oerhört konstigt tryck i bröstet. Inte någon ångest eller sånt som man får ibland utan en typ krampande känsla. Första tanken var givetvis. " Jaha, vilka ska jag ringa innan jag dör, nu är det kört! Nu ryker pumpen" Ju mer klockan blev desto svårare blev det att vare sig ligga still eller andas. Som tur va, va Henke hemma och en timme senare befann jag mig hos Greys Anatomy reality. Brukar ju vanligtvis ta sjukt lång tid på akuten men jag kom in fort. Las på en brits, kopplades på massa slangar, EKG, syreupptagning mm. Gud, behöver jag tillägga att jag desutom lider av extrem sjukhusskräck. Och där låg jag i över 3 timmar. Med mamma och Henke vid min sida. Fortfarande funderades på vem jag skulle ringa. Hjärtat gjorde ännu en volt när läkaren kom in och sa att de ville behålla mig över natten. Henke fick sova på en ambulansbrits brevid mig. Stackarn, endast tilldelad en gul filt. Själv fick jag sprutor, och en blå oerhört attraktiv pyjamas. Natten gav ingen sömn. Rädsla och tårar växlade om varannat. Dagen efter var det åter massa undersökningar, maskiner och röntgen. Till sist, kommer läkaren in med det roliga svaret. VI HITTAR INGET. Va?! Har jag behövt ligga här utan resultat. Pumpen krampar, men det är nog ingen fara. Hör av dig om du få mer ont. Tack för den. Ut vandrar vi trötta, bleka och allmänt lojja. Men det kan man väl tänka sig. Inte skulle detta gå över av sig själv. Så dagarna efter, samma visa igen. Fram till vårdcentralen, EKG, blodprov, "favoriter" i repris. Äntligen ett svar. Bröstkorgsinflammation. Vila i flera veckor, ingen träning och massa piller. Hur ska jag kunna vara still?
Hur som helst är det ändå skönt att de hittade något. Just nu hoppas man bara på att bli bättre. Något man undrar över är ju bara, varför de inte hittade felet på själva sjukhuset. Det kommer väl att förbli en gåta.

Veckorna har rullat på. Och en ny tradition har startat. Kvällsmat-kvällar med girlsen. Member in the club= Lotten, Lisa Ida och Emci. Vi träffas en gång i veckan. Myser, äter kvällsmat och självklart blir det en massa skvaller. Men visst är det skönt. Att sitta med vänner som inte bry sig om hur man ser ut. Som skiter i om jag har en tröja från 1964 eller en från Chanell. Dessa kvällar ses fram emot varje vecka.

Alla Hjärtans Dag, som blivit en allas mysdag. Fick 10 st underbart fina rosor av min älskling. Troligen den största bukett jag sett. Tänkas vad glad man kan bli av en ros.
Eftermiddagen blev mys innan vi på kvällen stormade iväg på 25 års fest i Jönköping.
Där temat på denna kväll var rött. Vad vore inte mer passande. Fröken Lycklig som vanligt med sin oerhörda fantasi lyckades gräva fram ett rött nagellack i badrumsskåpet, och Henke tog en skjorta med en röd rand. Folk slog oss med hästlängder med allt från röda festblåsor till färgat RÖTT hår. Ja låt det tala för sig själv.
Ska förhoppningsvis kunna bli lite bättre på att uppdatera. Inte minst så tycker nog Malin att jag är rätt seg på den fronten. :)

Kvällen är bokad då det blir mys med Ajja och Adde. Å tänkas. Jag få ha Nellie för mig själv. Hela kvällen.

Mysigt värre....
Fröken Lycklig